Den högljudda stillheten!
Jag har kommit att lära mig att inte underskatta tankars kraft. Att se "den högljudda stillheten" som en tillgång har förmodligen varit en av mina starkaste kort i livet, vad gäller den bearbetning jag varit tvungen att genomföra.
Min lott blev inte som jag (i vuxen ålder) helt hade tänkt mig, men allteftersom - är jag inte så missnöjd, i alla fall! I dag ser jag tillbaka på allt och finner att det nog har varit värt det, livet alltså, alla gånger om...
Det är ju på ingalunda vis någon ny företeelse, det att arbeta ur sitt system traumatiska upplevelser. Men för varje ny drabbad människa är det det för denna. Det är en faktor som ofta kanske glöms i såna sammanhang, att för varje individ som aldrig förut upplevd något liknande är det som "hela ens värld rubbas". Och att ta lärdom från sin omgivning kan vara oerhört svårt att kunna eller ens vilja se som en möjlighet. Ofta görs det när det blivit alldeles för sent och "tåget liksom gått..."
Men som sagt, bättre sent än aldrig, ett ordspråk som passar in för mig och allt mitt.
Jag är nog ett levande bevis på att saker och ting som - utsiktsmässigt - sätt förlorat ut visst kan hanteras i ett långt senare skede i livet. Dock blir resan betydligt längre och svårare och kanske till och med ohyggligt chansartat, men det finns trots det en värld av möjligheter längs med hela livets väg...
...
Det är ju på ingalunda vis någon ny företeelse, det att arbeta ur sitt system traumatiska upplevelser. Men för varje ny drabbad människa är det det för denna. Det är en faktor som ofta kanske glöms i såna sammanhang, att för varje individ som aldrig förut upplevd något liknande är det som "hela ens värld rubbas". Och att ta lärdom från sin omgivning kan vara oerhört svårt att kunna eller ens vilja se som en möjlighet. Ofta görs det när det blivit alldeles för sent och "tåget liksom gått..."
Men som sagt, bättre sent än aldrig, ett ordspråk som passar in för mig och allt mitt.
Jag är nog ett levande bevis på att saker och ting som - utsiktsmässigt - sätt förlorat ut visst kan hanteras i ett långt senare skede i livet. Dock blir resan betydligt längre och svårare och kanske till och med ohyggligt chansartat, men det finns trots det en värld av möjligheter längs med hela livets väg...
...
Det måste även tas med i beräkningen huruvida man som människa är mogen nog att "ta i det." Ett faktum som även det tillhör det som lätt misstas. På så sätt kan en process ta ett skrämmande antal år att genom föra eller bli klar med, men som aldrig egentligen har haft möjligheten tidigare, i alla fall.
Det kan bli lätthänt att människor utifrån bara ser skummet på ytan och ger sin bedömning därefter, något som sällan slår så bra ut. För den drabbade kan detta få rätt illavarslande konsekvenser om det upptas, och faktiskt ge vatten på den kvarn som överhuvudtaget inte behöver mer av den varan. En sorts förödande "spin-off effekt..."
...
Världen är full ut av såna som oss; såna som haft det svårt genom livet. Många går under för att sedan aldrig mer dyka upp, medan andra "består proven", kanske om inte precis galant, men i alla fall.
Jag tillhör själv en av dem som gått under för att sedan komma mig upp igen till ytan. Det känns varje dag det som varit i min lott och kommer nog alltid att göra så. Och det jag i dag värderar högst i min (andliga) tillvaro är det som jag nämnde i början av det här stycket: Den Högljudda Stillheten!
Den ger mig mer än vad någon någonsin kan erbjuda eller ens förstå! Långt mindre än någon annan, mig själv...
Kommentarer
Trackback
