"Den söta belöningen"
Det är en befrielse att ha nått fram till där jag inte längre har behov av att få sakerna ur mig. Med det menar jag naturligtvis det merparten av den här bloggen handlar om; vägen in i och ur missbruket och allt där inuti...
En milstolpe har rests i mitt liv om jag tänker på det, vilket jag i sin tur egentligen inte gör, inte längre, iallafall... Överlappningen har skedd helt utan dramatik, lite som när man tar klivet över från tonåren och in i vuxenåldern. Det är inte förrän jag sätter mig ner och betvingar mina tankar kring ämnet som jag upptäcker "hur långt från land" jag låtit mig driva...
Själv ser jag det som ett uppnått delmål, en plattform som jag av helt naturliga skäl kommit fram till. "Den söta belöningen", på sätt och vis...
Utmaningar, som det ju av stora naturliga orsaker har varit, låter inte vänta på sig bara för att man tagit sig genom "Det Trånghalsade Av Sund", utan kanske snarare tvärtom, så omges jag numera av en hel värld full av dem. I det avseendet kan jag bildligt se för mig kalven på sitt första grönbete. För däromkring ligger den rätta sanningen, om ärligheten skall framhävas.
Det nya liv jag tagit del av har jag lärt mig, är inget som låter sig väntas på - inte i den mån jag hade för mig för några år sedan. Det det har handlat om och som jag nu hunnit mig för, är att jag kommit i kapp. Och i det avseendet, mig själv i första hand. En viktig kugge i mitt snurrande verk av hjul, rundlar och ambitioner!
jag märker allt tydligare hur jag tar till mig "den söta belöningen" då mindre och mindre av min tid och mina tankar behöver läggas i kraften "att ta mig ur något", befrias från de länkar jag burit, utan istället kan engagera mig i ett lugn och en ro som i många år varit mig främmande. Jag är ovan med det, men jag har på känn att jag kommer gilla det "nya sättet" jag kan vara mig själv på...
..
Men det krävs tid även här, förstår jag mer och mer. Det behövs träning att lära sig ha lämnat "ett visst tänk" och anammat ett annat. Även om allt handlar om samma sak (som att plötsligt behöva lära sig köra bil med ratten på högra sidan...) så är användningen av helt nya och andra verktyg något som inte kommer till en över en natt. Hur var det med de nya skorna egentligen? Jo just det, de kan skava som fan till en början innan man vant sig vid de nya kanterna och konturerna, mjukhet Vs. hårdhet, sula osv... Men det ger med sig med tiden. Liksom med det allra mesta så tar tiden hand om oss på sitt eget sätt - det gäller bara för oss att ta till oss just den vetskapen!
Och sedan lära oss att definiera och känna igen "Den Söta Belöningen...!"
En milstolpe har rests i mitt liv om jag tänker på det, vilket jag i sin tur egentligen inte gör, inte längre, iallafall... Överlappningen har skedd helt utan dramatik, lite som när man tar klivet över från tonåren och in i vuxenåldern. Det är inte förrän jag sätter mig ner och betvingar mina tankar kring ämnet som jag upptäcker "hur långt från land" jag låtit mig driva...
Själv ser jag det som ett uppnått delmål, en plattform som jag av helt naturliga skäl kommit fram till. "Den söta belöningen", på sätt och vis...
Utmaningar, som det ju av stora naturliga orsaker har varit, låter inte vänta på sig bara för att man tagit sig genom "Det Trånghalsade Av Sund", utan kanske snarare tvärtom, så omges jag numera av en hel värld full av dem. I det avseendet kan jag bildligt se för mig kalven på sitt första grönbete. För däromkring ligger den rätta sanningen, om ärligheten skall framhävas.
Det nya liv jag tagit del av har jag lärt mig, är inget som låter sig väntas på - inte i den mån jag hade för mig för några år sedan. Det det har handlat om och som jag nu hunnit mig för, är att jag kommit i kapp. Och i det avseendet, mig själv i första hand. En viktig kugge i mitt snurrande verk av hjul, rundlar och ambitioner!
jag märker allt tydligare hur jag tar till mig "den söta belöningen" då mindre och mindre av min tid och mina tankar behöver läggas i kraften "att ta mig ur något", befrias från de länkar jag burit, utan istället kan engagera mig i ett lugn och en ro som i många år varit mig främmande. Jag är ovan med det, men jag har på känn att jag kommer gilla det "nya sättet" jag kan vara mig själv på...
..
Men det krävs tid även här, förstår jag mer och mer. Det behövs träning att lära sig ha lämnat "ett visst tänk" och anammat ett annat. Även om allt handlar om samma sak (som att plötsligt behöva lära sig köra bil med ratten på högra sidan...) så är användningen av helt nya och andra verktyg något som inte kommer till en över en natt. Hur var det med de nya skorna egentligen? Jo just det, de kan skava som fan till en början innan man vant sig vid de nya kanterna och konturerna, mjukhet Vs. hårdhet, sula osv... Men det ger med sig med tiden. Liksom med det allra mesta så tar tiden hand om oss på sitt eget sätt - det gäller bara för oss att ta till oss just den vetskapen!
Och sedan lära oss att definiera och känna igen "Den Söta Belöningen...!"
Kommentarer
Trackback