I huvudet på KJELL

Att allt är relativt tycker jag är en av de starkaste och mest "kuddlika" påståenden som finns - ja som kanske någonsin kommer att finnas, till och med. Det har hjälpt mig genom stormar och mentala oväder och genom att klamra mig fast vid dessa ord har jag alltid kommit väl in till hamn, så småningom. För visst är det så att allt bara är relativt!

När det går imot mig som värst, och min lott i livet har varit i form av en hel del motgångar, försöker jag sätta upp den befintliga situationen mot andra situationer för att därigenom skapa mig större utrymme att reda ut det drabbade inre på. "Det finns alltid dem som har det värre" är en annan metodik som klingat väl i mina sinnen genom åren, och konstigt nog så vaskar de orden bort de värsta skamfläckarna i bilden just då.

Vi som människor - eller kanske ett bättre uttryck är, jag som människa, är en väldigt enkel mekanism på många sätt. Att det kan finnas någon sorts "trygghet" i att frammana bilden av att andra skulle ha det sämre, vittnar starkt om det, tycker jag, men är likafullt ett av de många "arbets verktyg" som finns till hands. För i stundens hetta gäller det att överkomma det förestående och sedan kan begreppen redas ut och formuleras till sin rätta natur! Bara jag har de bitarna klart för mig, finns det ett oerhört stort register att vända mig till under "reparationens tid..."

..

Vi människor mår dåligt i oss själva från tid till annan. Ingen kommer ifrån det hur vi än vrider och vänder på det hela. Det ingår i att vara en människa; vi styrs av känslor från morgon till kväll och travar genom livets alla skeden. Hur vi antar utmaningarna vi ställs inför skiljer sig lika mycket från varandra som det finns innehåll i var och varannan människa på jorden. Men lika fullt genomgår vi i princip samma typer av upplevelser: sorg och glädje, förträt och hopp, uppgivenhet ja och så vidare... Det finns inga egentliga hemligheter på den här planen förutom de vi skapar oss själva genom att ständigt försöka dölja för omvärlden - som i sin tur går igenom exakt samma saker!

Människor föds och människor dör. Människor skills och människor möts. Det är en ständig och outsinlig ström av pågående emotionella strömningar och vi lever alla i dem varenaste sekund av dygnet. Att det skulle vara enbart en dans på rosor är det väl ingen som försöker inbilla sig, men när det går imot så upplevs det oftare än vad som är lönsamt, nästan lite chockartat. Konstigt, egentligen...

Men som sagt, min egen melodi till denna symfoni jag kallar Livet, är alltså att ta användning av begrepp som "att allt är relativt!" Det har om något, gjort min egen resa hanterlig på ett nivå jag klarat av...hittills!