Alla har sin egen berättelse att berätta...
Jag skall inte påstå att jag lägger ner särskilt mycket vare sig tid eller energi på det, men ibland så nuddar tankarna lite borti hur min syn på livet förändrats. Under många år var jag övertygad om att mitt skulle sluta någonstans innan jag hunnit fylla trettio, och levde därefter. Idag, snart fyllda fyrtio två år, vill jag inget annat än att leva och må må bra så länge som överhuvudtaget möjligt. Även i det lever jag därefter!
Det är här det förunderliga ger sig till känna, för jag är ju den samma Kjell som jag alltid har varit. Den människan jag var i mina vilda tonår är ju den samma Kjell som levde som om varje dag var min sista genom det omskakande 90 talet och fram till mitten av tioåret 2000. Det är samma individen jag, som sitter här nu med världens största livslust och ser verkligen fram emot den stundande morgondagen - den jag förut aldrig visste om skulle gry för mig. De här skedena finner jag underliga att smörja mina tankar med, ibland...
..
Inga sjöfarare lever sina liv på sjön utan att någon gång uppleva havens vrede. Stormarna kommer och går, så att säga. Likaså är det ju med livet (även för oss landkrabbor). Det är inget unikt att gå genom faser där ens "lilla båt" ställs mot motgånger. Så är det för alla. Det skiljer sig endast på de inre omständigheterna för hur vi upplever dem och i de yttre på hur och vilka vi bemöter oss med. Livet kräver på sitt egna sätt för alla och envar. No question asked!
Det är det (bland annat) som gör en människa så oerhörd fascinerande; att alla har sin egen berättelse att berätta, och var och ens berättelse betyder allt för den enskilde! Det kanske ytterst handlar om respekt - och innerst om självrespekt? Svårt att veta, men jag tycker det klingar bra...
...
Bakom mig ser jag tid som förflutit, tid som förbrukats, lagts till ände. Det ger mig en upprymmande känsla att veta att någonting så stort (oavsett på vilket sätt) tillhör mig och min berättelse. En berättelse - min berättelse - skriven i mig, likt mitt eget ljus upplyst i mig.
Det känns på många sätt tryggt att veta detta. Det ger mig någonting så stort så ord fattar sin kraft, sin mening, sina domäner i sammanhanget. En berättelse så stor att ingen förklaring följer...
Vi har alla vår egen berättelse inom oss - en berättelse bara vi känner till... Vi är unika!
Det känns på många sätt tryggt att veta detta. Det ger mig någonting så stort så ord fattar sin kraft, sin mening, sina domäner i sammanhanget. En berättelse så stor att ingen förklaring följer...
Vi har alla vår egen berättelse inom oss - en berättelse bara vi känner till... Vi är unika!
Kommentarer
Trackback
