Komplicerat.
Jag tror det är viktigt att äga någon form utav åsikt. Att ha ett tycke, en ståndpunkt i frågor av olika karaktärer vill jag mena visar upp och färgberikar oss själva som människor, ger stabilitet i ett ständigt pågående "personlighetsbetygandet" - en process vi aldrig kommer ifrån, hur vi än måtte leva våra liv. Precis som bredden som skiljer ytterkanterna på dagen visavis natten, finns en tät grönskande flora att boltra sig i och fatta ett tycke för; för eller imot...
På det viset tror jag nog att världen i dag är aningen mer komplicerad än vad den brukade att vara för säg, några generationer sedan. Det har blivit lite mer "finstilad", lite mer ömtåligt, mångfassetterat med tanken kring hur explosionsartat informationssamhället växt fram genom bland annat TV, radion och inte minst internet. Det föreligger även andra sociala krav numera då världsbilden förändrats så radikalt som det ju har.
Det är en "annan tid" nu än då, ett faktum vi inte kan kringgå även om "det äldre gardet" nog vill påstå att det visst var väl så komplicerat då som nu. Och visst, det kanske det var - eller kanske inte...
Efter vad jag tycker själv (och då kan jag av naturliga skäl inte ha en aning om HUR DET VAR) så tror jag att det åtminstone var ANNORLUNDA förr. Mycket ligger nog också i hur människors uppfattning var/är, och självfallet lever ju alla som produkter av sin egen tid.
Men jag vill i allafall återkomma till det påståendet att det nog är lite mer komplicerat i denna tiden vi lever i nu. Jag säger på inga vis att det skulle vara bättre att leva i dag - förmodligen snarare tvärt i mot - utan helt enkelt att det är mer komplicerat!
Genom mediernas totala dominans över marknaden där de sköljer över oss med sin information, den "tsunamiliknande" konsumtionsvågen som bara väller fram, de politiska maktspelen som sveper över gränserna och med medvetenheten hela tiden spelandes på jordens alla tangenter, på en och samma gång - i en och samma stund... Den enormt utbyggda infrastrukturen som hela tiden ställer sina växande krav på stor som liten. Ja ni, listan kan göras oändlig nästan!
Det blir mycket att hålla fäste på och vid. Som sagt, det lär vara ganska komplicerat...
...
I allt det här gillar jag tanken på, ideen kring vikten av att bilda mig en åsikt. En uppfattning, om jag så vill och genom den forma en ståndpunkt jag själv kan kretsa runt. Ett skapande av trygghet, en plattform att känna mig väl hemma på och som jag kan igenkänna mig själv vid, närhelst jag skulle vilja. Och inte minst; måste!
Det ligger för mig att tro att jag måste sålla min väg genom dessa drypande flöden som sköljer över mig i sin egen kamp om att få vinna tillit... Och det är det här som blir så komplicerat; att välja mitt spår i tiden!
Fortfarande efter alla år står jag vädjande vid nog ett vägskäl med lockelser av oanade slag vid mina fötter.
Men mot förut så leds jag idag av en ny medvetenhet (inte längre lika uppenbart förrvirrad) - en medvetenhet som bildats av den nya tiden, den jag lever i precis så som alla andra gör i dag...
Men visst är det komplicerat...
Kommentarer
Trackback
