Ganska jävla enkelt!

En del av mitt sätt att bearbeta mina svåra tider med är kort och gott att göra ämnena ointressanta för mig själv. Jag återkommer då till "mättnaden" jag nämnde igår - och hur viktig den faktiskt är. För den dagen då jag inte orkar höra ett enda ord om "det eller det" - eller inte ens pallar tänka tanken på "si eller så", ja då tror jag målet är nära förestående. Eller åtminstone delmålet!
Det prekära är att behovet inte längre skall finnas. Lusten att återigen beröra de såra områden i mitt inre skall inte få ha sitt utrymme i mig, och idag börjar jag kunna skymta sådana tendenser.
Det har gått långa tider med många skrivna ord, men det börjar bli nog nu - och jag tänker inte gå runt resten av livet och älta mina innersta känslor eller gräva runt i min "beroende sjukdom" (Ett uttryck jag aldrig själv använder!).
För som jag ser det är jag inte längre beroende av några narkotiska preparat. I min värld köper jag inte många av mina vänners syn som att jag alltid kommer vara en beroende och springa runt och benämna mig själv som "en nykter narkoman!"
Det har nu gått över 6 år sedan jag rörde vid grejerna senast och tillåter mig själv att ha lämnat den världen, helt och hållet! I`m over it, so get over it!
...
Mitt mål med de gångna sex årens skärpa och fokus har varit att ta stegen bort från den miljön, inte "stanna kvar" som i en ständig påminnelse om att jag tillbringat åratal av mitt liv där, som den som aldrig egentligen ville lämna!
Att gå runt i en evig påminnelse om vart jag varit, framstår för mig som absurd på gränsen till sjukligt och skulle således motverka och motarbeta hela mitt syfte, så här långt i livet.
Nej, det finns inte på kartan, så här dags...
Nej, för mig handlar det hela om en sorts definitionsfråga - möjligheten att välja min syn på min egen tillvaro och om att belägga mig själv på en adekvat nivå som passar just mig. Detta kan säkert låta som vilken barnlek som helst för väldigt många, men för alla (däribland mig!) är det inte lika självklart. Jag har fått jobba för det och tänker därför inte ge släpp på det, helt utan vidare...
...
Själva grundmatematiken ser jag som enkel; kan jag vara "en duktig" missbrukare så kan jag bli en " en duktig" Svensson också. Allt ligger - och låg - framför mig, det gällde bara att ta de rätta verktygen med den rätta inställningen. Ganska jävla enkelt!
Och det är det/var det också. No more no less, för att använda ett beprövad uttryck i dessa inlägg. Parallellisera dessa två verkligheter var hela melodin i sin helhet och den klingar fint som snus i dag!
Jag är på väg - har kommit långt och det är ett ständigt stående faktum, något som varit en bred saknad tidigare!
Ingen annan vet det bättre än jag...
Mitt ärliga jag...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0