Äntligen gått vidare i livet!
Det står allt klarare för dagen hur mycket mindre tiden räcker till för att skriva ner spaltmeter efter spaltmeter på bloggen. Tydligare har det aldrig förr varit för mig hur skiftande ämnena brinner i mig, från dess början till slut. Ingenting gör mig faktiskt gladare än just det heller, alltså att jag kan "tömma ett ämne", bli mätt på det jag har förtärt. Jag ser det som en styrka, helt enkelt. Som ett behov av att gå vidare...
Och just det där med att gå vidare har stor betydelse. Det är en ganska "stor grej" i mitt liv av flera anledningar. Ett av dem skall jag berätta lite mer om här och nu, hade jag tänkt - om jag bara kommer in på det rätta spåret..;-)
...
Jag gillar förändringar - att förändras. Lika stor tilltro har jag till att vi alla har flera sidor som var och en inte nödvändigtvis behöver lysa upp i dagen, alltid. Livet är för långt för det och alldeles för komplext i sin helhet.
Jag har insätt för länge sedan att mitt liv inte skulle se ut som för "de flesta andra människor" i min miljö - och då främst de från min uppväxt.
Tiden har flugit fram och när jag äntligen hunnit dra i bromsspaken så har tåget rullat så alltför långt. Nu gör inte det varken dem eller mig till någon sämre eller bättre människa, men det är svårt att inte lägga märke till "normerna" som florerar bland oss alla; jag har inget hus fullt med ungar, karriär som går mot sin peak eller för den delen någon vigselring på fingret som blänker i solen där jag ligger utsträckt på sommarställets gröna gräsmatta med min blick vilande utöver ett stilla, lugnt hav...
Nej, men jag har äntligen slagit mig till ro på mitt eget sätt och det mina vänner, är en förändring som hette duga!
...
För annorlunda har det sätt ut i mitt liv och det med ett stort A! Jag genomgår fortfarande min del av förändringen vid ny antagen dag som lyser upp i den sovande natten och varje gång reser jag mig ytterligare utan att för den delen lysa.
Och det är här jag ser i mig själv, hur jag kunnat lämna det gamla och gå med förändringen. Jag har lämnat min historia på behövlig avstånd, ett avstånd jag idag kan relatera till istället för att revoltera mig emot. En enormt stor skillnad i attribut!
Jag kan idag säga, efter nästan trettio år, att jag äntligen gått vidare i livet...
...
Jag gillar förändringar - att förändras. Lika stor tilltro har jag till att vi alla har flera sidor som var och en inte nödvändigtvis behöver lysa upp i dagen, alltid. Livet är för långt för det och alldeles för komplext i sin helhet.
Jag har insätt för länge sedan att mitt liv inte skulle se ut som för "de flesta andra människor" i min miljö - och då främst de från min uppväxt.
Tiden har flugit fram och när jag äntligen hunnit dra i bromsspaken så har tåget rullat så alltför långt. Nu gör inte det varken dem eller mig till någon sämre eller bättre människa, men det är svårt att inte lägga märke till "normerna" som florerar bland oss alla; jag har inget hus fullt med ungar, karriär som går mot sin peak eller för den delen någon vigselring på fingret som blänker i solen där jag ligger utsträckt på sommarställets gröna gräsmatta med min blick vilande utöver ett stilla, lugnt hav...
Nej, men jag har äntligen slagit mig till ro på mitt eget sätt och det mina vänner, är en förändring som hette duga!
...
För annorlunda har det sätt ut i mitt liv och det med ett stort A! Jag genomgår fortfarande min del av förändringen vid ny antagen dag som lyser upp i den sovande natten och varje gång reser jag mig ytterligare utan att för den delen lysa.
Och det är här jag ser i mig själv, hur jag kunnat lämna det gamla och gå med förändringen. Jag har lämnat min historia på behövlig avstånd, ett avstånd jag idag kan relatera till istället för att revoltera mig emot. En enormt stor skillnad i attribut!
Jag kan idag säga, efter nästan trettio år, att jag äntligen gått vidare i livet...
Kommentarer
Trackback
