"på andra sidan glaset"
Ute byggs det nu upp till full storm. Det är "BERIT" som börjar närma sig från Atlanten väster om Norge. Det har låtit och tjutit precis hela natten, piskat och visslat mellan glipor genom stängda fönster. Regn har smattrat mot väggar och tak. Det är blött överallt där ute. Dagern är grå och verkar nästan ha svårt att servera ljus åt dagen, så som det är sagt att den skall. Nästan lite förvirrande...
Jag står vid balkongdörren och tittar ut över denna upprörda värld, tänder lite adventsljustakar i fönstren och sluter koftan allt tätare om mig. I handen ryker det färskbryggda kaffet och invaggar en närmast förtrollande känsla, en nästan mysig aura kring hela denna splittrade tillvaron av olika miljö: Stående i ett varmt och skönt lä beskådar jag ett virrvarr av blåst och nederbörd...
Det är lätt att bli aningen betänkt över livet i sådana stunder. Symbolik, metaforer haglar tät likt regnet, där ute. Kontraster står som spön i backen och de är bara att plocka på sig som fallfrukter.
Och just kontraster slår ofta an en ton i mig...kontraster..
Det är så många som befinner sig "på andra sidan glaset". Lika trygg, säker, varm och mätt som jag själv är, finns det tusentals människor där ute - just nu i ett stormande land, som lever i otrygghet, frusna och kalla, hungriga och förtvivlade. Varje dag, varje sekund är en kamp för att överleva i en värld, ett liv som borde handla om att leva.
Jag kan inte göra så mycket för eller med dem i dag utan endast skänka dem tankar om att dt finns hopp i allt detta. För allt detta vet jag, jag var en av dem förut...
Kommentarer
Trackback
