I huvudet på KJELL

Det är en ofrånkomlighet, enligt mitt sätt att se mig själv i den världen jag lever i, och ett stycke oundvikligt hinder som lär följa i den vägen jag vald att vandra. En konsekvens, är också ett uttryck som är högst passande när man som jag levt på olika sidor av livet. Och vi är många i den båten!

Alla tar vi med oss allt, det har jag varit medveten om sedan så långt tillbaka jag kan minnas (vilket är en "bra bit tid") och måste således ta i tu med de tankar som genereras genom detta.
Jag har tidigare förklarat detta som "luckor i min tillvaro", en sortens "drop-punkt" där tankarna korsar varandra, växlar mellan min uppfattning av mig själv i nuet, gentemot den jag var då. Ett relativt behagligt (mind)-spel då jag anser mig hela tiden vandrat med ganska hög moral. Och det är här min blick dalar aningen ner från mitt fång, så som jag möter det i spegeln...

.

Man lever inte på gatan med de tankar som styr mig i dag. Här om något, kommer ordspråket väl till buds, det som talar om att "when in Rome, do what the romans do..." När det kommer till att handla om ren och skär överlevnad i en värld som för länge sen snurrat mig av sin bana, komprimeras ens moral, som att den läggs på is för att återupptas, tinas upp igen vid ett annat tillfälle. Det är ett måste, annars knäcks man innan solen nått sin högsta punkt under "första dagen i ens nya liv!", så att säga.

Än mer komplicerat blir det när man skall försöka leva in andra människor att förstå hur livet artar sig på den yttersta kanten - den kanten som existerar bortom lagens ram. Och tro mig, den är närmare än vad man vid första ögonkastet tror!

Men att gå genom olika skeenden, sidor av livet, som står i starka kontraster till varandra, kan vara tungrott, för att säga det milt. Man måste nästan uppleva det för att förstå. Och även då kan det vara svårt att ta in...

Det gäller (i alla fall för min del) att se genom och förbi de motsägelser man stöter på, just sådana som benämndes med lite andra ord här ovan. Det går inte att tro, att det som gällde "i svängen" gäller även här och nu! för det gör det inte, helt enkelt därför att det tillhör inte samma spelplan och således delas inte heller de samma pjäserna. Om inte man direkt måste lära sig ett helt nytt sätt med spelregler, så är man tvungen att bli "återbekant" med ett gammalt, vid det här laget nästan oigenkännlig levnadssätt - vilket kan vara nog så svårt. För att saken är svår, kan nog alla vara överens om, för annars skulle väl knappast problematiken vara så vidsträckt och välbekant över gränserna som den just är...