De äldre.
Tycker det är lite svårt det här med "gamla människor". Alltså benämningen "gamla människor" - inte människorna!
Det hänger en negativ klang över det, en ringning som låter falskt i mina öron, en sortens respektlöshet som inte hör hemma i deras liv - och inte någon annans heller, för den delen! Det känns som en nedvärdering av allt de har åstakommit genom att ha levt ett långt och hårt liv. Det får mig att förlora fokus på den kunskap och de erfarenheter de besitter genom att levt ett långt liv...
"Gamla.. människor..."
Nej, i min bok skriver jag mycket hellre "äldre människor!" Skillnaden mellan "Gamla" och "Äldre" är som från en annan värld, för mig! Värdigheten bevars, livserfarenheten upphöjs och belyses och respekten står sig stor i dagen av det de måtte ha uträttat - stora, som små dåd!
Jag berörs emellanåt av tanken kring hur äldre människor föreställer sig livet. Alltså från den punkten de befinner sig just nu, som den belevade människan de är. För om jag går till mig själv så upplevde jag mig själv som odödlig som barn, oövervinnlig i min ungdom och nu - på dryga 40 år, känner jag mig fortfarande som om jag vore 25! Ganska fjärran i tanken alltså, om att åren tickar mot någonting oundvikligt.
Den äldre människan, han eller hon som hunnit bli kanske 80 - 85 år, måste ju inneha en vetskap om att livet börjar närma sig sitt slutskede, på ett eller annat sätt. Och just den vetskapen vill jag vara benägen att tro skapar en mycket speciell sinnestämning. Må hända inte permanent, men åtminstone till vissa stunder...
Jag har (inte ofta men) ibland funderat hur den övergången försiggår då de inställer sig i välbefinnande över det faktum att deras "slutdag kommer allt närmare. För någonting måste ju hända med dem/i dem, eftersom man aldrig ser äldre springande runt i dödsångest på gatorna utan ser istället hur de alltsomoftast spatserar runt i harmoni, i en takt som lyser av välmående, balans och...jaa, vetskap..
Jag tycker det är förbryllande näst intill, att det kan bli så där, för när man överskrider 80 - 90 år så vet man ju att gatan inte är så lång längre...
Ganska intressant!
Kommentarer
Trackback
