Människor sliter i vardagen!
Jag cyklade in till stan häromdagen. Jag passerade en massa olika människor av alla de slag - som cyklade, liksom jag gjorde, men många promenerade, ensamma eller tillsammans med andra. Några steg av bussar, andra klev in eller ur bilar. Dörrar öppnades och människor gick in eller ut. Det var ett stadsliv, helt enkelt, med människor med saker att göra..
Jag började lägga märke till de jag passerade lite mer noggrant. Inte precis studerade dem, men tittade lite närmare på själva individen. Ganska intressant hur min egen bild av mina medmänniskor förändrar uttryck när man ser på med "spetsad uppmärksamhet". Man får en antydan om att vi människor är så mycket mer än enbart en individ. Det finns ett djup i oss alla, ett innehåll som nästan är dold för det blotta öga - om man inte väljer att låta blicken fånga bilden tillsammans med tanken, den något större tanken än det som spontant syns...
Kan verka invecklat, men är det inte. Inte egentligen!
Jag började lägga märke till de jag passerade lite mer noggrant. Inte precis studerade dem, men tittade lite närmare på själva individen. Ganska intressant hur min egen bild av mina medmänniskor förändrar uttryck när man ser på med "spetsad uppmärksamhet". Man får en antydan om att vi människor är så mycket mer än enbart en individ. Det finns ett djup i oss alla, ett innehåll som nästan är dold för det blotta öga - om man inte väljer att låta blicken fånga bilden tillsammans med tanken, den något större tanken än det som spontant syns...
Kan verka invecklat, men är det inte. Inte egentligen!
Det finns saker omkring oss, som närmast "strålar" från oss som gör oss unika. Ungefär som färger och deras nyanser. Vi går på ett egetsinnigt sätt, vi rör oss i alla sammanhang på på vårt eget lilla vis, vi talar, uppfattar och förstår på sätt som ingen annan än just man själv gör. Vi känner som ingen annan gör. Vi agerar och fungerar i helt egensinniga mönster i mycket större utsträckning än vad man lägger märke till i det dagliga sammanhang.
Vi människor är helt enkelt fantastiska, om vi "glöttar lite på locket!"
Det är så lätt att titta sig blind på allt som finns runt omkring en, alltså det som andra människor har och förlora sig i i känslan av att vara otillräcklig, förstora upp sina egna problem och fastna i tron att man är ensam i världen. Man ser aldrig helheten i en och samma vy...
Människor sliter i vardagen. Alla sliter vi på vårat sätt, med våra problem. Ingen av oss är unika på det sättet - det sättet som är så lätt att tro.
I min egen omgivning har det varit ett antal självmord det senaste halva året. Några en bit ut i periferin men också ganska obehagligt nära inpå. Det senaste ganska chockerande också, måste jag tillägga, något jag inte ens i mina vildaste fantasier skulle ha trott om just den personen.
På ytan såg allt nästan oförskämt bra ut, där allt såg ut att vara i ordning - en ordning jag själv skulle önskat att jag besatt. Och sen kommer alltså det här beskedet...
Det får en att börja fundera. Det får en människa att börja revidera sina egna bekymmer och kanske slår en och annan tanke ner i en om vad som är viktigt i livet, och vad som är lite mindre viktigt...
Men generellt sätt vill jag understryka att människor sliter i vardagen... Glöm inte det!
Kommentarer
Trackback
