En helt ny värld!
Det finns en hel del att se tillbaka på under de här gångna åren efter uppbrottet med "mitt gamla liv och leverne". Ur min egna synvinkel stoltserar jag lättast överför mig själv med de mest synbara höjdpunkterna; frisläppandet, slutade med droger, fick bostad, jobb, körkort osv osv.. Sammanfattningsvis så handlar det hela om att byta livsstil, att lägga om mitt liv helt och hållet - något jag lyckats med kapitalt!
Men numera, letar jag hellre upp till de mer "osynliga höjdpunkterna", de som ligger mellan allt det jag nyss beskrev (eller för den delen parallellt med det). Det kanske bäst kan förklaras eller beskrivas, som ett nytt kapitel - eller snarare som ett mer "annorlunda kapitel", fast ur samma bok, ändå...
Jag är medveten om att jag tillåtit mig att fastna i mitt eget tillfrisknande till en punkt där jag märker att jag nästan "kantrat". Inte i livet - tillvaron - som sådant, utan i "mitt själsliga jag".
Jag har nu under ett antal år låtit mig drivas i fören med mina yttre attributer och medvetet åsidosatt det som bär mig som människa - det som gör mig hel i mitt inre!
Jag har på ingalunda sätt förlagt dess existens, utan närmast försatt dem i ett vilotillstånd. Jag insåg tidigt på den här resan att inte allt kunde hanteras på bästa möjliga vis, under en och samma fas!
När jag begrundar detta, så slår det mig hur ofullständig jag fortfarande är i mitt sökande efter mig själv. Jag ser nästan ohyggligt tydligt hur lång färdväg som återstår - ungefär som att stå vid roten till Hardangervidda och skåda utöver det svindlande vida och breda landskapet, som oavbrutet viker sig ut framför en...
(Jag har haft liknande föreställningar förut då jag stått vid klipporna vid ett stormigt Kattegatt. Har aldrig känt mig mindre i hela mitt liv!)
Så det är alltså känslorna som rör till det. Det är dem som komplicerar hela företaget men samtidigt inger en spänning i livet av sällan skådat kvalitet...
Efterhand börjar "milstolparna"synas allt mindre, de uppenbara höjdpunkterna. Ens egna känslomässiga maktbalans börjar ta sig form och kräver sitt uttryck på något sätt. En helt ny utmaning står vid dörren och kräver att få komma in. En helt ny värld, skulle jag nästan kunna påstå att det var...
Kommentarer
Trackback
