"Ord på vägen"
Det är märkligt hur man "dras bort" från sina minnen om hur det en gång varit.
Om jag skall laborera kring tanken på hur dagens tillvaro skiljer sig från den tidigare, den trassliga, så finns det så många skillnader, så det faktiskt är svårt att få grepp om det hela, i en och samma bild.
I den vevan märker jag samtidigt att olikheterna är så markanta så även min ödmjukhet har svårt att alltid hinna med - något som ibland kan medföra ett visst mått av oro; ofta vill jag känna mer sympati för mina medmänniskor och min omgivning än vad jag känner mig kapabel till.
Det uppfattas i mina "lägre stunder" som en bristfällighet, något jag vet saknar sin grund i verkligheten, men ändå...
Om jag skall laborera kring tanken på hur dagens tillvaro skiljer sig från den tidigare, den trassliga, så finns det så många skillnader, så det faktiskt är svårt att få grepp om det hela, i en och samma bild.
I den vevan märker jag samtidigt att olikheterna är så markanta så även min ödmjukhet har svårt att alltid hinna med - något som ibland kan medföra ett visst mått av oro; ofta vill jag känna mer sympati för mina medmänniskor och min omgivning än vad jag känner mig kapabel till.
Det uppfattas i mina "lägre stunder" som en bristfällighet, något jag vet saknar sin grund i verkligheten, men ändå...
Resultatet kan då framträda i att jag kan må ganska dåligt över min otillräcklighet...
Även i mitt jobb märker jag hur jag berörs av att inte kunna göra tillräckligt.
Jag möter dagligen människor med enorma behov, behov jag på ingalunda sätt kan ställa i den utsträckning jag egentligen skulle vilja - eller för den delen skulle klara av. Det har säkerligen en mycket stor inverkan på mig iallafall, långt större än vad jag tror själv att dela med mig av till så många andra.
Även i mitt jobb märker jag hur jag berörs av att inte kunna göra tillräckligt.
Jag möter dagligen människor med enorma behov, behov jag på ingalunda sätt kan ställa i den utsträckning jag egentligen skulle vilja - eller för den delen skulle klara av. Det har säkerligen en mycket stor inverkan på mig iallafall, långt större än vad jag tror själv att dela med mig av till så många andra.
Tyvärr, kan jag sedan tänka, är det för mycket fokus på att det i sin tur handlar om jobb, att man befinner sig där för att det är "betalt arbete", något jag ganska ofta finner "obekvämt", eftersom det handlar om att ge stöd åt människor med behov.
Men bilden har ett större djup en så. Kedjan av händelser och innehåll sträcker sig långt längre än dit, då det enbart skulle handla om att få betalt för sin tid.
Det mesta i livet går inte att se på med en-dimensionella ögon. Livet är alldeles för komplext för det. Vore det så, skulle man inte gjort många knop i sin framfart om man gav sig hän åt utrymmet sina tankar skulle ge en.
"Ord på vägen" skulle blivit märkligt innehållslösa, i såna fall...
Det är svårt att leva...
Det är svårt att leva...
Kommentarer
Trackback
