I huvudet på KJELL

Var på allsång i går! Det lokala spelmanslaget har sin somriga tradition i en gammal kulturbygd i stan. Och jag måste ju säga att, även fast jag nog aldrig skulle varit där av eget initiativ, så är inramningen med dessa gamla byggnader och fiolmusik helt enkelt lite...extravagant.

Jag kom på mig själv när jag sitter och smiler och faktiskt mår ganska bra till gamla toner av Ever Taube och härliga mixturer av alla möjliga förkolnade visesånger...

Det vilar en trivsamhet över en tillställning som en allsång! En slags folklig sammanhållning som på inget sätt låter sig kännas tillgjord eller konstlad - hur gammalmodig spelmannslaget än måtte verka vara och hur smällkäck "programledaren" än måtte vara. Bland mosgrodda hustak och träbänkar, saknas endast de betande husdjuren innan bilden skulle vara fulländad! (För personalen som sprang runt och sålde lotter och fika var ju redan klädd som pigor var kring förra århundrade!).

Men jag var där inte på eget bevåg, som sagt, utan i jobbet. När man jobbar med handikappade människor så får man lite andra perspektiv på både det ena och det andra. Och just musik är nog bland det mest kraftfulla uttryckssättet bland dessa underbara människor.

Den glädjen och det engagemanget som strömmar ut i sommarkvällen från tonerna till "Lilla Fröken Fräken" eller "Jag hade engång en båt", går inte att ta miste på! Inte ens den tilltagande molnigheten som skymmer solen får en att faktiskt vilja vara någon annan stans just då.

På något sätt frigörs en kraft, en känsla av välbehag att få uppleva såna känslor (som jag aldrig skulle fått annars) som den rena känslan av att få sjunga fritt med en uppsättning människor man aldrig sätt förut. På något sätt, en känsla som döljts sen många många år, upplevs någonting på riktigt, någon ting så ärligt och rent att inga teatermaskar får plats...

Det är nästan så man skräms av hur det gått för en själv såhär långt i livet... 

Att man har försatt sig själv med en massa "spärrar", hinder i livet, kom aldrig så tydligt som igår. Nog visste jag om att det låg begränsningar i mig - men det mina ögon berättade för mig  när jag såg alla dessa glada och öppna människor, var hur långt ifrån jag själv var/är. En oerhört nyttig upplevelse!