I huvudet på KJELL

Studion var som vanligt fylld till sista platsen och in i mellan lite spridda Svenssons kunde vi skymta en och annan olympisk medaljör och andra framåtskridande unga talanger. Marcus Birro satt som vanligt lite i skymundan och serverade efterhand sina knivskarpa reflektioner och instick, till i alla fall min, stora förtjusning. Jag gillar verkligen hans sätt att se på saker och ting

Debatten som var i går tyckte jag, var väldigt intressant ur flera synpunkter faktiskt då den ju behandlade ett ganska känsligt ämne. Barn och idrott och hur deras föräldrar, klubbar och föreningar stöttar, pushar i rätt riktning eller faktiskt går till överdrifter för att föda fram "sin produkt" så långt det överhuvudtaget är möjligt. Hur mycket tål egentligen ett barn att träna och hantera det enorma press det innebär att leta sig fram till någon elit inom sin gren, och när tar leken slut och allvaret vid - för visst måste det väl vara en fråga om lek? i alla fall till en början, eller?

Det är naturligtvis oerhört svårt att avgöra de begränsningar som varje individ innehar och säkert ganska lätt att förblindas av framgånger till stjärnor som Zlatan, Tiger Woods, Federer osv osv... Och som förälder i ett tidigt skede upptäcka sitt barns talang, kan det nog vara svårt att motstå sötman kring sina egna svunna drömmar om en karriär inom en elitidrott. Säkert säkert, kan jag väl tycka. Som förälder vill man väl sitt barn det allra bästa, eller hur och vad är väl inte bäst om inte på toppen?

Men priset då`rå? Syns det alltid? Syns alla dessa miljoner misslyckade som aldrig når ända fram och som aldrig någon hör talas om? Deras krossade drömmar, besvikenheten då insikten slår en att allt jobb man lagt ner varit förgäves och drömmar förvandlade till en illusion och att det endast varit detta, hela tiden. För hur många Zlataner eller Lionel Messi finns det, eller hur många har det inte gått åt för att vaska fram en av dessa?

Och ju högre man kommer i sitt idrottsliga nivå, desto högre blir även insatserna till dessa barn, som de ju faktiskt är. Rami Shaban nämnde en intressant vinkling i debatten då han sade att, för en ung kille att slå sig in i en A-lags trupp fordrar ett visst visat intresse för träningen. Ofta har de allsvenska klubbarna lagt träningspass på förmiddagen, alltså då dessa ungdomar torde spendera sin dyrbara tid genom att sitta på skolbänken och plugga. Lockade av en ordinarie plats i en startelva blir de ombedda att delta på passen för att kunde konkurrera om en på lika villkor med de andra - som kanske redan är proffs. Naturligtvis är det inte lätt för en ungdom fylld till bredden av sina drömmar att motstå sådana erbjudande, och ofta hoppar dessa av plugget i sådana lägen.

Mycket intressant program som sagt, detta "Kvällsöppet" med Lennart Ekdal och Marcus Birro och jag ser redan fram emot nästa veckas debatt...

GO ZLATAN!!!

=)