Morgonros!
Ett ständigt återkommande tema i mitt liv tycks vara att jämnt behöva komma tillbaka från en rad bakslag, "set backs". Många av dessa har, är jag oerhört medveten om, varit helt och hållet självförvållade och således också då varit mig förtjänade. Har jag lärt mig något genom dessa år jag levt, så är det väl att ingenting kommer gratis - för mig i alla fall! :-) Således har väl livet i mångt och mycket varit en tung bedrift med bördor att bära och laster att lyfta. Men ändå så sitter jag i dag med känslan av att inte skulle vilja ha det ogjort, av någon konstig anledning. Visst finns det väl ett och annat moment jag kanske skulle vinklat lite bättre enbart för att undvika en viss följdverkan, absolut, men i det stora och hela perspektivet är jag relativt tillfreds med den jag blivit och på det sättet det har gått till.
Nu lär det nog finnas en del människor som känner mig som skulle säga: "Hörrö Kjell, det kan väl aldrig stämma?" Men faktum är att det är den känslan jag har idag; när stormar bedarrat och vindar mojnat. Jag tycker idag om livet som det är och på vägarna som lett mig hit, kan jag ju inte precis påstå mig ha känt mig uttråkad...
Det har inte alltid varit lätt, nej långt ifrån, men så tror jag inte heller att det skall vara så jävla lätt alltid. Min övertygelse är att jag kan vidga mina vyer genom svåra stunder, stunder vi människor är bundna att gå genom i livet. Kan heller aldrig tänka mig att upplevelsen av att bli född är någon "promenad i en sommaräng" precis, vi är nog mer bevandrade i svåra intryck och upplevelser än vad vi egentligen tror...
Men medan vi är till i det här livet så förväntas man göra vissa saker som följer vissa mått. Vi skapar oss därmed en räcka fallgropar vilka jag är övertygad om att vi är ämnade att ramla genom i, ty annars skulle de nog aldrig funnits. Det är ju lätthändigt att tro så när man själv tappat sin balans i tid och otid, och fått ta del av dess insida från tid till annan. Så utan att syna detaljerna för närgående, intresset torde ändå vara svalt på det området, kan jag alltså se tillbaka på mina år med blandade känslor, men som i sammanräkningens sken känna mig nöjd med mig själv. Kraven jag har på mig själv är mina egna och ingen annans och i det vilar "stenen i mitt liv", den som betyder något när allt kommer omkring....
Ha en skön dag hela världen och se er för, för man kan aldrig veta vad som döljer sig under brunnslocket som kommer allt närmare framför en på den väg man vandrar ...
:-)
Kommentarer
Postat av: karolina
"vidga mina vyer genom svåra stunder" Oj jo det stämmer för mig med. Var med om en bilolycka för 3 år sedan där skadorna var livshotande och efter det blir man en annan person. Även om det var en sjukt svår tid så vill jag aldrig ha min olycka ogjord för jag vill aldrig bli samma person som jag var innan.
Trackback
