Mina egna ord på mina egna papper.
Jag är inte intresserad av att söm-fara mitt mående vareviga jävla dag, överanalysera mina beteenden eller gräva runt i skam och skuld och allt vad det måtte vara. Det är i stort sätt därför jag inte har tagit mig närmre NA organisationen, i grund. Jag har ett hoptal vänner och bekanta inom deras ramar och respekterar helt och hållet precis allt det de står för. Att det är en fungerande grupp med ett ärligt uppsåt med imponerande statistik, går heller inte att ta miste på. För ingen annan organisation har väl ett dylikt facit att visa upp för en värld där hopplösheten råder så kristallklart som i den förödande drogmiljön...
Naturligtvis har jag provat på deras tillvägagångssätt vid enstaka tillfällen, främst i stunder där jag inte hunnit sätta min egen rot i växt. Men det stod omedelbart klart för mig att deras melodi klingade falskt i min lyra. Den vägen de erbjöd, föll inte in i mitt gillande och jag lämnade deras omedelbara närhet. Istället för att, som jag - söka må så bra som överhuvudtaget möjligt i mitt tillfrisknande så hade väl mötena någon sorts motsatt effekt på mig. Jag befann mig i ett annat sökande i mig själv, ett sätt som inte stod skrivna i stadgade former. Visst, jag känner igen otroligt mycket av det som sägs och uttrycks i deras retoriska stormvirvlar som dundrar runt borden och ringen av människor och har full förståelse för hur dessa kan leda vilsna och komplexa människor på rätt väg och till och med få enorma mängder individer att ro sig i land, så småningom. Men för egen del ser jag ingen plats för mig däri. Jag vill uppnå min innersta frid och frihet på egen bana, på egna villkor. Det handlar ju trots allt om mig själv, en unik själ med min egna vilja och lust att hitta fram till det som förlorats. Kort och gott, så tvättar jag hellre min egen hjärna än att låta någonting annat, eller annan göra det åt mig...
Det är väl ingen större skillnad på utformningen av 12 stegs programmet än det kristendomens tio budord har för sin församling världen över, eller buddhisternas tre korgar, eller Koranens lagar, osv osv. Själva syftet tör jag påstå är av likvärdig betydelse för alla inblandade; att föra samman och ge vägledning till den massa av behövande individer som cirkulerar där ute. Absolut ingenting galet i det, tycker jag. Men inte som ett koncept som tilltalar mig, i mitt eget tillfrisknande.
Jag lägger min tillit till allt som fungerar, och jag ser ingen anledning till att ändra på mitt vinnande koncept bara för att det finns andra alternativ vid min sida. Jag tyr mig inte till gruppen av den enkla anledningen att jag med "enstöringens medalj" hängande över bröstet, låter min egen ledstjärna lysa över mig på min väg till ett nyktert liv: "Mina egna ord på mina egna pappaer!"
Effekten har varit ödesdömande för min del. Att tillfriskna fordrar ett resolut mått av själviskhet. Och vad kan väl då vara mera givande än att satsa helt och hållet på mig själv? Skall jag kunna leva ett samliv så måste jag först ta reda på mina egna bitar, så jävla enkelt är det och alla de bitarna ligger djupt gömda inom mig. Allt som återstår när den insikten står sig är, att söka rätt på dem, behandla dem på det sättet jag är kapabel till. Därför kan jag inte, klarar inte att lägga min tillit och tro på ett program jag samtidigt måste skolas in i. I mig själv är jag ju min egen skola och fullt lärd. Jag anser även att det samma gäller för alla andra, men i min värld finns det vissa utrymmen som är skriven för ensamheten i en och den, den tänker jag värna om tills jag dör...
Effekten har varit ödesdömande för min del. Att tillfriskna fordrar ett resolut mått av själviskhet. Och vad kan väl då vara mera givande än att satsa helt och hållet på mig själv? Skall jag kunna leva ett samliv så måste jag först ta reda på mina egna bitar, så jävla enkelt är det och alla de bitarna ligger djupt gömda inom mig. Allt som återstår när den insikten står sig är, att söka rätt på dem, behandla dem på det sättet jag är kapabel till. Därför kan jag inte, klarar inte att lägga min tillit och tro på ett program jag samtidigt måste skolas in i. I mig själv är jag ju min egen skola och fullt lärd. Jag anser även att det samma gäller för alla andra, men i min värld finns det vissa utrymmen som är skriven för ensamheten i en och den, den tänker jag värna om tills jag dör...
Kommentarer
Trackback
