En tanke, ett hjärta, en människa...

Man skulle lätt kunna tro att resan nått sitt slut nu när arbetsmetoden hittats och likaså ett förhållningssätt till bearbetningen av min trasiga bakgrund - samt inkopplande, brokiga tid där efter. Men livet är mer komplext än så och så även resor av det slag jag genomfört. (Det är inte första gången, precis och säkert inte heller den sista)
För allt hänger ihop som mönstret i en finvävd matta.
Precis som åren utgör våra liv som i en sträng av tid och rymd, växer vi inte enbart för dagen och dess ljus utan för en allt större sammanhang, syfte, gemenskap och framtid.
Uppenbart är att ta bladet från munnen och belägga inslag från en resa av detta slaget med ord gör att man (jag i alla fall) stöter på patrull. Tydliga svårigheter har kantat min väg från första ordet egentligen, i mitt sökande efter den rätta stigen ut ur mina labyrintiska flätverk av möjligheter.
Svårt är vad det är och har även så varit att hitta mina ord för att sedan placera dem rätt i förhållande till där de "hör hemma."
Det egentliga resultatet har jag själv tryckt i en diktsamling som idag står i min bokhylla som ett evigt bevis och vittne på hela den tillbakalagda sträcken. Minnena ser jag således från två olika håll fast med mina egna ögon i vilken form jag vill.
Så på ett sätt är jag färdig med ett par kapitel av mitt liv. Utvecklingsmässigt är en blogg ett mycket otydligt och begränsat forum att lägga för stor tonvikt i och måste för den sakens skull också ses som ett sådant; enbart som en liten ö i allt detta stora. Varken mer eller mindre!
De stora och avgörande momenten låter sig som sagt, inte gärna avslöjas "i direktsändning" utan måste få växa, sätta sig och få anpassa sig själv i det liv den väljer att leva. För vi styr inte över allt.
Mycket mer än vad vi tror (menar jag!) leds vi av flera länkar som utgör den vi är och inte enbart "en tanke, ett hjärta, en människa".
Det ligger inte för mig att låta min existens vila på så endimensionella grunder, utan jag ser ett liv som aningen större, djupare, helare...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0