Jag bara vet det jag känner!

Jag vet inte när exakt julen slutade att vara jobbig för mig.
I många år bestod jag proven att uthärda denna, den ljuvaste av högtider bland skuggor, frost och mörker. Utan glädje flöt jag genom julpsalmer, sång och skratt utan att beröras, utan att ta del eller visa engagemang åt någotdera hållen, vare sig bland dem som gav - eller fick.
Jag rymde. Stängde ner mina sinnen och flög bakåt, in i mig själv.
Dök fram gjorde jag sällan förrän snöröken och julglittret lagt sig och kyrkoklockorna slutat klämta.
Jag vakade när alla andra sov och jag sov...aldrig.
Som frihetsberövad var det enklare att "smyga förbi julen" obemärkt.
Ansiktslös som man blir bland ansiktslösa ser ingen åt ens håll och man kan låta sig sjunka undan i sina egna små utrymmen och må helt enkelt som man vill.
För julen är så personlig, det har den alltid varit för mig - ända sedan barnabenen bar mig runt i full vigör. Det var den mest levande tiden på året i mitt liv, ända fram tills den dog sin mest abrupta död; min mor och min lillasyster dog strax innan högtiden (9. december) och skar loss mig från allt vad glädjeämnen kring julen hette... Det gjorde det svårt under många år och även lätt för mig att göra den ännu svårare...
Fram tills relativt nyligen.


Och det är det jag finner så oerhört intressant, hur den syn jag hade på julen för några år sedan har kunnat förändra sig så dramatiskt i sin helhet från grått till detta färgbestänkta spekter av ny funnen happiness kring det svåraste kapitel av mitt liv! Högst intressant, om jag får säga det milt...
Men nu är ju engång livet så också - på gott och ont! och jag har upptäckt med tiden att jag bara gillar det skarpt. Trots mina egna svårbegripliga öden genom min tids varv, kan jag inte annat än gilla innehållet.
Det finns ju knappt en stilla stund så långt minnet vill nå.
Mycket har gjort ont och en hel del skär sig ganska tydligt i mig än i dag, men det är för all tid mitt eget. Och genom perspektivens distans och min egen insikt efter resor jag gjort överallt i mig själv, så ser jag helheten idag - badande i den innersta förtåelse som är så evigt svår att färglägga med adekvata ord...
Jag bara vet det jag känner utan möjlighet att få ner på pränt.

GOD JUL HELA VÄRLDEN WHOEVER YOU ARE!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0