Mer avancerat än så, behöver det ej vara...

Världen förändras när sinnena fylls med musikens krafter. Omvandlingen är våldsam i sin renhet och punktlighet, och kraften oändlig. Den verklighet mina ögon ser, gills på fler olika sätt inte längre, och döljs av den transparenta hinna som skydd från detta märkliga intrång.
Likt en attack från alla fronter inträder elementet musik och lyfter in en ny dimension av tänkande nyanser - som från mörkt till ljust, allt efter som man väljer att se det.
Tankarna, de egna tyngda skikten av fundersamhet och missmod, får se slaget förlorat genom den ovillkorliga gästfrihet, som likt vågsvall, sköljer in över ens inre stränder och vaskar bort tårar från minnenas sår.
Hänförd till rytmernas balans och kontrollerade rörelser, beger jag mig (i alla fall) i väg till fridens säten bakom smekande musikalitet...

Inget går längre att hejda, fredas eller motstå, då själen penetreras med harmoniernas gunst och vindliga spekter. Förlorad från mig själv och allt det gamla, skenar mina jag bort för en lång lång stund...
Jag väcks åter - något så när - till min rejäla värld då mina steg förer mig in genom den avkylda viadukt och all den nya, samlade energin som uppslukat mig, kvästas samman och blir trängre än aldrig förr. Ett kompakt tryck leds vidare i oförminskad styrka genom mina öron då skuggorna bemörkar min kropp...
Mer avancerad än en tillfällig flykt från tillvaron man förföljs av till varje given sekund, behöver det inte vara. En lucka i tiden där man tar klivet in och omladdar sina batterier, förstärker sin energisyntes eller på vilket annat sätt man tillåter sig att "väckas" från vardagens alla bekymmer.
En stilla salut, en hyllning till en själv i ens egenhändigt ombyggda källa, där man vågar ta steget och förnya sitt åldrande jag.
Det är alltid de små detaljerna som skapar den skönhet vi känner. Alla är sin egen skönhet och den älskade är alltid omhållen. Det är så alldeles för lätt att glömma bort att: "Man kan inte älska en annan förrän man lärt sig älska sig själv!"
Mer avancerad än så, behöver det ej vara...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0