Ödmjukhet från ett hotellrum i Las Vegas.

Ahmad Ahmad blev "oplacerad" i Mr.Olympias stenhårda konkurens i Las Vegas, vilket på inga sätt och vis är någon skamlig bedrift! Det startfältet är det tuffaste som finns att uppdriva inom ramen för det här jordklotets kroppsbyggare, och bara att ta sig dit är inget mindre än OUT-FUCKING-STANDING!!!!
Jag satt och glöttade på lite intervjuer inför tävlingarna och fastnade för klippet där AA var objektet. Han talade om lite smått och gott kring hans karriär, diet och annat som hör det självklara till. Sen drog han en jämföring om hur olika kroppsbyggare ses på mellan de olika länderna (Sverige och USA). Till motsats från USA, så bär utövare av den här sporten - och "större killar i allmänhet - en stämpel av "badguys" i vårat land, och som atleter i Amerika. Ganska intrerssant, om man skall sömfara detta lite. Det belyser ju ytterligare Sveriges och svenskarnas inbrända förtroende i avvundsjukan, som är vida känd och i stort sätt helt acceptabel.
Här i Sverige FÅR man, eller snarare SKALL MAN viga våra nästa ett misstroende öga och rikta in det tveksamma och ifrågasättande lyset på alla och envar som försöker sticka ut! Det är nästan som om det var ett kriterie som måste uppfyllas, om man nu vill vara en svensk! Ganska motbjudande, om jag får vara ärlig...
En annan sak som AA framhäver på ett ljuvligt sätt är, hans enorma ödmjukhet. Utan att känna honom personligen så går det utan större vansker att tyda hans inställning till mycket här i livet genom att lyssna på hans ord. Det är således ingen tillfällighet att just han har kommit dit han i dag är. Intervjun finns att hitta på Olympias hemsida och bör skådas av alla som äger ett intresse för sporten, dess utövare eller bara etablissemanget som sådant...
En sista grej jag tycker är värt ett framhävande är, att en kille som Ahmad Ahmad väljer att tävla i ett land som USA. Han bär ju sitt blod från Irak och ingen större fantasi torde krävas för att inse vidden av den kopplingen. Nu står han förvisso skriven som svensk i startlistorna och kan mycket väl även vara svensk medborgare (vilket jag inte har någon aning om). Men det lättaregör ändå inte det faktum att situationen är som den är.
Stort mod och självbehärskelse, disciplin och ödmjukhet är det jag ser när jag tittar och lyssnar på denna kämpe från Malmö. Och jag önskar honom all lycka i världen framöver!
Sverige behöver individer som Ahmad Ahmad. Ja hela världen behöver människor som honom.  Vi kanske inte väljer att inse det i sin fullt förtjänte utstreckning, förmodligen inte. Men vi kan inte blunda för det oundvikliga i all evighet: det är ett litet land vi lever i och istället för att hjälpas åt att stjälpa varandra och våra framgångar så borde vi hjälpas åt att framskynda framgångar för vad de är!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0