Och vi blir inte heller större med tiden!

Som så ofta förr så gör sig tankar påmind när de stora helgerna knackar på dörren. Fast, till skillnad från då så hanterar jag detta med större förmågor idag, och kan istället skänka mina tankar till de som fortfarande är på den "utsatta sidan" av samhället. Och de är många - de är fruktansvärt många...
Under mina år "bland de utsatta" om jag uttrycker mig så, bottnade nog mitt eget tankesvärmeri i någon sorts självömkan då jag fann det som en ursäkt att må lite extra dåligt, tycka lite mer synd om mig själv än kanske nån annan. Dock fanns det ju en bakgrund i det hela, men det hör inte helt hit, just nu.
Faktum är, att om man skalar bort de många yttre lagren som oftast finns, så döljer det sig - eller rättare, uppenbarar det sig ett genuint svårmod som är befogat. Och det är där mina tankar tränger ända in och jag finner tycke för de som är utsatta i dag; det finns alltid en bakgrund! Alltid ett svar!
Jag gillar inte att värdesätta olika grupper mot varandra och tänker inte göra det nu heller, men saknad tror jag är en av dagens samhälles undergrävda känslor och agerar rotverk till mycket leda. Den känslan är lätt att trycka bort, förpassa till djupare skikt i oss själva och samtidigt byta ut "ansiktet utåt" med ett smil - som i sin tur är ännu lättare att limma på för en annan att se...
Men inuti har vi nog aldrig varit mindre än just där saknaden härjar... Och vi blir inte heller större med tiden!
...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0