"Bjärta kontraster!"

Jag förundras ganska ofta över hur märkliga vi människor är. Inte i "det fulla spannet", för där räcker nog knappast ens fantasin till, utan mer på det lokala planet, det som angår en själv.
Alla som gått genom olika faser i livet (och vem har inte det?) vet nog vad jag ungefärligt talar om. Exemplet, det som nog är det mest talande och igenkännande för de flesta av oss, är nog hur förändrade vi blir under nyförälskelsen. Hur vi då beter oss, agerar och tänker skiljer sig vidsträckt från den vi annars menar oss vara.
Väl, nu är nyförälskelsen en relativt harmlös och oskyldig jämförelse med det jag satt med i tankarna just nu. Det som slår mig är hur galet förändrat ens liv blir, när det först rasar ihop och sedan byggs upp igen - bit för bit. Ungefär som dygnet, är den bild jag gillar mest att liknade det vid, där solens varma strålar först väller över och upplyser den vackraste av världar medan kvällen och natten "bussar fram alla monstren" från den värld man inte längre kan se. Allt inom en och samma verklighet...
Den jag är idag, var jag naturligtvis även på botten av min tillvaro, under tiden då jag pundade i Stockholm för så många år sedan. De tankespannen jag då virvlade mig in i, och som trängde undan min moral och etik (för att överleva) var högst tillfälliga - men just då, under tiden jag då fanns, var de så mycket mer än så; De var högst verkliga!
Precis som jag är verklig i dag, eller alla andra för den delen, fanns det ett NU som gällde och jag i det.
Att se mig själv som den "Svensson" jag i dag är, var inget mer reellt än en dröm vid tiden, och inget jag fann fäste för någonsin.
På sitt sätt tedde sådana tankar sig, som naiva drömmar och ohyggligt falska förhoppningar som kunde slå sin rot i "en för stor tro på mig själv" (i andras ögon) om de yttrades högt. Vi var alla i samma båt. Vi var alla lika förlorade i droger, kriminalitet och elände och vi förväntades inte längta efter annat än "jaga cash" för att morgondagen skulle överlevas...
Det är dessa "bjärta kontraster" jag ofta kan förundras över. De är intressanta på många sätt och i synnerhet eftersom jag tog mig "ur natten och in i dagen" igen.
För jag kommer och har alltid varit jag. lika mycket då, som nu...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0