Det finns dem som inte har annat...

Utanför häller regnet ner från en svart himmel. Det enda som slår ner i mig för stunden är; att detta rusket skall jag cykla hem i snart...
Visst är väl livet förjävligt mellan varven, vad?
En liten, inte alls obekant röst inom mig skrattar lite cyniskt åt mitt tänkande, här jag står tittande ut och låter mig nedsättas av obetydligheter som lite blött väder innan jag kommer hem. Jag skakar av mig de jobbiga tankarna ganska omgående och börjar tänka på annat - andra.
Det finns de - många många, som i just det samma vädret, vaknar upp just nu (utomhus) för att vandra genom dagen, denna blöta, kalla dagen, utan mål eller fasta hållpunkter alls. Som i vätan, blötan och vinden måste skrapa samman slantar för att ställa den hunger som ekat i dem i flera dagar i sträck.
Det finns dem som inte har annat än just det här ihållande regnet som "ger mig bekymmer" denna morgonen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0