I huvudet på KJELL

Det är tidig morgon, nyårs morgon.
Ute hänger mörkret kvar, tjockt och tyst. Inte ett ljud hörs. Även fast det är milt till årstiden så finns den där överallt; kylan.
Nattfrosten biter sig fast i allt som rör sig, därför gällde det att hålla sig i gång när man befann sig tillhörande nattens uteliv - ett uteliv som var långt från de "glamorösa dansgolven", uteställena, de befolkade hörnen i storstadens huvudgator...
Längre ned, inåt staden på platser där man kunde tro att vinterkylan höll ett extra hårt grepp om en, fanns inga fancy drinkar att värma sig med eller strob-belysning att bada i. Nej, det bästa som fanns då, var den stelnade andedräkten som tjog efter tjog formade sig framför ansiktet och genererade en kort, men verkningsfull värme, innan den fuktigt klibbade sig fast och frös fast i kind, haka och panna. Fingrarna hade tappat känseln för länge sedan, liksom förhoppningarna om det förestående nya årets löften om en bättre och ljusare framtid.
Inga löften fanns att tänka på i detta mörka nu...
Just som jag sitter här och skriver detta, förfryser sig många medmänniskor där ute, lever lika många på randen av sina egna bristningspunkter, drunknar i sina egna krossade drömmar.
Bakom det upplysta fönstret sitter jag inuti värmen, skyddad mot mina egna mörka tillgångar med endast minnen kvar från dagar då det var ombytta roller..
Spelar ingen roll egentligen vad jag säger eller tycker, det är så vi människor har det och för alltid vill komma att ha det!
Trots allt önskar jag er alla ett riktigt gott nytt år, ett bättre nytt år eller kort och gott ett nytt år!

Ta hand om varandra!