Till en endaste droppe!

Vågor.
Händelsevis pendlar vi mellan vågtoppar och dalgånger längs livets oskrivna kapitel.
Vi väljer inget på egen hand, egentligen, utan förs med i en bana lika främmande som allting annat. Vi tror oss veta, känna till, kunna förutse, men vi är på inga sätt någonting utöver "det vanliga."
Vi är ingenting annat än små,vanebildande individer med ett stycke tid knuten till oss själva, utan förmågor eller krafter att hindra någonting, från någonting..
Det händer att jag känner mig liten bland de små. Ett tillstånd som jag välkomnar mellan varven som en sen lång tid tillbaka försvunnen vän, en stöttepelare i ett virrvarr jag bar minns som just; ett virrvarr..
Jag har befunnit mig ståendes vid mitt köksfönster tittande ut längs med klädstrecket. Dagens första ljus fyller nattens dagg som hänger likt pärlor över strecket. Jag försvinner i en av dem, uppslukas till fulländning av nuet där och då,  och i minnet letar jag upp en av alla de skatter som gömmer sig där inne.
Så stor i litenheten är jag, att hela min värld kan fångas och knytas till en endaste droppe...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0