Tankar...
Konstigt, hur man alltid har en eller annan tanke i gång hela tiden. Jag funderar på det emellanåt, hur jag (och då utgår jag från att det samma gäller alla andra också:-) jämnt och ständigt har någon form av tankeverksamhet igång. Det är som ett evigt snurrande hjul, en evighetsmaskin; når jag sitter med morgonkaffet, är ute och går mina promenader, kör bil eller bara sitter och slöar i soffan. Till och med när jag sover så är det full fjong i maskineriet där uppe i form av drömmar. Alltid snurrar det någon form av tanke runt omkring där uppe, oavsätt vilket. Och jag gillar det!
Det får mig att känna mig levande på något vis, att tänka, att vara i gång.
Som verktyg är det oumbärligt för den människa som vill bearbeta sitt innersta med hjälp av egen maskin. Det finns utrymmen långt utöver den kapaciteten till exempel någon form av hjärnskrynklare skulle haft. För faktum är att om jag gör arbetet själv så behöver jag inte släppa in "någon främmande människa" i min närhet, på det sättet som för alla är så vanskligt. Jag känner ju redan mig själv! Ingen vet bättre vem jag är än jag själv! Ingen andra har någon aning om hur just min resa har varit, än jag!
Så enkelt är det - och använder jag då också det kraftpaketet som döljer sig inom de ständigt pågående tankeströmmar som hela tiden rullar runt, så ligger ju svaren precis framför mig. Återstår bara att hitta dem...
...
Livet är hårt, det är svårt, vanskligt för mer eller mindre allihopa. Jag har väldigt svårt att se någon människa komma undan livets strapatser utan att på något sätt märkas. De kommer visa sig i en eller annan form, förr eller senare.
Det man får akta sig för är att inte stirra sig blind på andra - och då främst i ens egen olyckliga tid. För det är så lätt att göra det; vända blicken utåt när allt krävs och behövs inåt!
Det är här tankarna spelar sin (en av många) avgörande roll. Det är den som bestämmer över oss - över mig, som får mig att "välja vad jag skall se".
Till vissa tider kan det tyckas vara som ett "flytande, svävande minfält" fritt pendlande inuti mitt huvud och som det gäller att manövrera rätt. "(Pandoras hängande hagar, öar ;-)"
I alldeles för många år har jag gjort - försökt - svarva till mina lösningar genom tankar påverkade av droger. Under tiden de pågick, tycktes jag svaren komma som på ett rullande band, men i verkligheten - i efterhand, ser jag att jag snarare backade undan. Lika snabbt som mina svar kom, ja lika lätt flög de undan allt eftersom.
Inte förrän jag tillät verkligheten att stega in i mig löstes knutarna upp som fjädrar för vinden och skapade rum för en tanke att färdas fritt in i mitt eget hjärta...
...
Och där är jag idag. Inuti en ärlig, frisk verklighet där tankar färdas i lika stort antal som alltid men som numera används i ett helt annat ljus än förut! Skillnaden är likt dagen och natten och allt är verksamt inom det samma dygnet; alltså mig själv!
För allt jag vill är att bli hel. Det är min rätt i livet - det är alla människors rätt i livet - att få vara hela.
Min väg dock, har jag valt att vandra själv och fixa mina "kabelbrott" för egen maskin - en resa jag gillar skarpt!
Kommentarer
Trackback
