Gräset ÄR grönare på andra sidan!
Att gräset är grönare på andra sidan är ju välkända och bevingade ord som sträcker sig långt tillbaka. De ses på som osanna i många avseenden och tillhör nog mest det klichéartade inom det vokabulära. Men för en som jag så finner jag - lyckligtvis - att de stämmer fullt ut: "gräset är faktiskt grönare på andra sidan!"
Som i stort sätt alla som lever i ett missbruk och befinner sig djupt nedsjunken i smeten, drömde även jag om ett annat liv. När spiralen inte längre var så värst spännande och även allt det fartfyllda och "farliga" i vardagen (om man kan tala om en sådan!) blev till ett färglöst, nästan apatiskt uttråkande läge, var det redan gått så alltför långt.
I det här läget börjar man tala om "ett drömlöst landskap", förgylld i grått över grått. Och man börjar sedan "slänga långa blickar på det andra livet", på den andra sidan, så att säga...
...
I dag lever jag efter just detta, jag såg och visste att gräset var grönare på den här sidan - och tog mig över, och visst fanns det sanning i klyschan! Vid sidan om att de sista sex åren varit bland de mest avgörande (inte så svåra som jag kanske trodde innan!) så har de även varit - utan jämförelse! - de bästa i hela mitt liv!
Det är inte så långsökt i tanken att jämställa det med det upplösande behaget när en vansinnigt värkande tand tas bort och man befrias från det onda den skänker en. Skillnaderna är oerhörda att beskriva och låter sig svårligen förklaras med ord...
Fast (beklagligt nog?) så vänjer man sig också fort vid att tanden inte längre värker och glömmer snabbt bort hur det var. Därav klyschans underminerade innebörd - fast egentligen är det mer sanning i den än vad som anses... För mig var det så, hur som helst och är det ävenså för många många fler.
...
Fast själv har jag inte vänjt mig till den grad att jag "inte längre ser det nya, gröna och frodiga gräset. Jag insuper det varje dag, jag rullar mig i det och låter mina fingrar glida över och genom det och känner dess lena, fräscha fukt spela över min hud. Jag njuter fortfarande av varje sekund jag tillbringar numera på den här sidan av staketet där Gräset verkligen ÄR så mycket grönare!
:-)
Det är inte så långsökt i tanken att jämställa det med det upplösande behaget när en vansinnigt värkande tand tas bort och man befrias från det onda den skänker en. Skillnaderna är oerhörda att beskriva och låter sig svårligen förklaras med ord...
Fast (beklagligt nog?) så vänjer man sig också fort vid att tanden inte längre värker och glömmer snabbt bort hur det var. Därav klyschans underminerade innebörd - fast egentligen är det mer sanning i den än vad som anses... För mig var det så, hur som helst och är det ävenså för många många fler.
...
Fast själv har jag inte vänjt mig till den grad att jag "inte längre ser det nya, gröna och frodiga gräset. Jag insuper det varje dag, jag rullar mig i det och låter mina fingrar glida över och genom det och känner dess lena, fräscha fukt spela över min hud. Jag njuter fortfarande av varje sekund jag tillbringar numera på den här sidan av staketet där Gräset verkligen ÄR så mycket grönare!
:-)
Kommentarer
Trackback
