Mitt liv som medveten!

Tiden är väl en schysst och högst "reliable" vän att ha att göra med, och framförallt att kunna lita på!
Jag ser till mig själv och hur jag "i min stillhet" har processat mitt gångna liv genom åren och känner hur de enorma svallen i mig, oroligheterna, det jag inte har kunnat sätta fingret på, i stora drag har släppt sina kvävande och krävande tag.
Återigen får jag bekräftat hur stor nytta det gör att prata eller som i mitt fall; skriva.
Dessa två verktyg är nära besläktade på alla sätt och vis och ligger framför oss till hela livets - alla tider! Jag valde att använda mig av dem - och ser och känner hur jag lyckades framtvinga en inre ro, ett lugn...
...
Det jag nu idag ser att jag framtvingat är en fördjupad "mättnadskänsla". Ämnena som valts ut för just i mitt fall (eller mina), tecknar sig i mig rent "mentalvisuellt" som en lång sträng av ett leverne. Likt en ljusslinga som sträcker sig bakåt genom de åren jag har tillryggalagt.
Jag följer med lätthet spåret och ser idag hur ärrvävnaden ritar sina mörka anteckningar, som skuggade cirklar där mina verkligheter fallerat och rasat under mig.
Det finns ett antal sådana och jag har genom tiden lagt ner otaliga timmar, stunder och krafter på att regulera dessa "osamstämmigheter..."
...
Genom att ta till vara på de verktyg jag har haft med mig, alltså! Min skrift. Att sätta skiten på varandra genom mina byggen med ord, har fått mig att inse evigheter, så vidsträckta att de blott går att förstå i den tänkta tanken - långt ifrån beskrivningens inrutade och begränsade domän.
Och det håller gott och väl för mig; att veta i mig själv orsak och verkan. Jag behöver inte ringa in var och varannan liten detalj längre, så som jag trodde mig nära behov till förut. Jag förstår mig själv så mycket klarare nu, så mycket tydligare idag och nöjer mig med att känna mig mätt.
Och likt livet ser jag till att förse mig med tillräckligt med näring i en jämn ström och håller således hungern i schack.
Allt handlar om nivåer.
Att ta sig till nya höjder utan att förglömma de spår man lagt i de vägar man valt. Att se min helhet tar jag som den största utmaningen mitt liv som medveten har att erbjuda!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0