Öppenhet är blott ett verktyg!

Livet är till sin helhet bestående av så många olika sidor. Det är därför jag har valt att hantera den "review" jag gjort här på bloggen i olika delar, då de ju är just det; olika delar!
I och för sig behandlar de samma ämne eller tema, men det är aningen mer komplicerat än att bara vara en genomfärd mellan de två punkterna A till B.
Säga vad man vill om det att blogga. För min del har den varit mig till stor hjälp under de närast gångna åren. Många har med stor sannolikhet synpunkter på att man beskriver lite för privata eller personliga händelser för en så till pass "öppen marknad" som det internet erbjuder, men jag har valt att inte ta det med i min betraktning kring det. För mig blir i vilket fall, det som finner sin väg genom de ord jag väljer, bara en bråkdel av den sanning jag bär i mitt hjärta! Öppenhet är blott ett verktyg bland flera...
Det har på inget sätt varit ett måste för mig att lägga fram (delar!) av min berättelse, men att få lagt ord i min förvirring (för livet kan vara förvirrande stort!) har fått mig att se helheten i klarare ljus än vad dagen har att erbjuda. Det har dock funnits ett syfte.
I likhet med så många andra så känner jag mig inte hel. Jag kommer sannolikt aldrig fullända mig själv innan mina sista andetag ebbar ut, för det har jag nog ett alldeles för stort klarsyn. Men så länge tiden finns kvar och jag i den, så tänker jag söka i den inre regionen. Den som inte syns, inte heller för mitt eget öga, är väl den jag finner mest intressant, för närvarande. Och stor nog, ja det vet jag ju att den är! :-) ..insidan, alltså!
..
Å andra sidan (av den samma), delar jag kanske inte heller tankegångarna om att allt skall vara "på ett visst sätt" när det kommer till det personliga. Har väl aldrig tyckt om fasta mallar på så sätt att jag låtit mig styras av det "mainstreama", (ett ord med sur smak...) om jag säger så. Världen är för stor och vi så ofantligt många i den och jag tänker inte "tvinga mig själv" att försvinna drunknande i min anonymitet bara för att jag skall följa "vissa normer..." Har aldrig gjort det förut och tänker inte börja nu, heller.
Nej, är det någonting jag tycker man skall ha respekt för och akta sig mo, så är det att tiden måhända är på väg att rinna ut och man sitter där med någon form av ånger. Det slår nog ut det mesta, vill jag mena... Bitterhetens dunkla ljus får inte skugglägga min värld, den värld med alla mina förutsättningar utlagda framför mig... och inte minst dig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0