Emotionella landskap.

Utmaningen ligger i att skriva någonting som betyder något för en själv, hitta orden som slår an tonen i det trasiga nätverk som ligger inuti och pyr, reparera det emotionella landskap som översvämmats sedan åratal och åter åratal...
Att jag har varit där, är nog en underdrift. Rättvisa ger jag mig själv när jag påstår att jag nog fortfarande är där - i mitt översvämmade landskap, alltså.
Men jag har dock gått vidare, annars vore det illa, vilket det inte längre är. På något sätt har jag "flyttat upp" från marken, så att säga, där jag befinner mig under tiden jag bedriver reparationerna.
Projektet är långtgående. Så klart är det en procedur som sträcker sig livet ut utan uppehåll. Det gäller att hitta sin modell, sin metodik som går att samköras med livet i övrigt. För livet stannar aldrig upp som för att ge en varm gest för den utsatta. på så sätt kan livet verka stenhårt och fullkomligt känslolöst. Möjligheterna att fall ner i ett hål och bli liggande, är överhängande...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0