Min egen profet!

Det är nog inte så långsökt att tänka sig att man hamnar i "en sorts bubbla" när man tar klivet in i ett tillfrisknande. På många sätt kan jag tänka mig, ett ganska likartat tillstånd som när man är som aktiv narkoman - bara med andra förtecken.
Det är en mycket mycket tung, svår period - precis som att vara i svängen. Likaså är den, till en början, en mycket oviss och högst ostabil period - precis som i svängen. Och det finns stunder då man mår väldigt dåligt i sig själv och allt man vill, är att ge upp den kampen man inlett (en kamp man till en början inte har en susning om hur ter sig!), ja just det, precis som i svängen... (Det är speciellt i det här stadiet av en människas resa in i tillfrisknandet, jag stöttar NA och deras metodik; att de finns där för människorna som befinner sig i startflagorna av sina liv ut ur missbruket!)
Men efterhand, när de allra första chockvågorna fått lägga sig, kan man använda sin egen avbild reverserad, som det tedde sig i missbruket och göra om den till sin fördel. För när jag tänker tillbaka (eller tänkte tillbaka, rättare sagt!), så var det även en jobbig tid att ta sig in i svängen, också. Ingenting hände där över en natt, som många kanske tror, när man söker efter svar på alla de varför, som poppar upp...
Vissa "sidor" i en själv är av större vikt än andra, har jag erfarit när det gäller att bryta mitt destruktiva beteende. Till trots vad många andra tycker och tänker, och i många fall pläderar så lyssnade jag på mig själv och min egen röst i frågan, framför allt annat. Detta hänger ihop med mitt avståndstagande från till exempel just NA, som jag inte dolt särskilt väl.
På många sätt har det varit min melodi genom livet som helhet, och fann alltså inget skäl att ändra på den vid  tillfället, heller. Som jag ser det nu så valde jag rätt...
Min självbild, den av hur det hela stod till just när jag befann mig på språngbrädan, var aldrig tvetydig i mina ögon. Jag var på det klara med vad det var som gällde för just mig och min situation. I mycket var/blev jag min egen profet - ett tilltag som fyllde upp mitt vara, fullständigt!
Det behövde inte vara så dramatiskt som det ofta tycktes målas upp av min omgivning - en omgivning jag "bedrog" genom att överlåta till sitt eget öde. Det bästa och slutgiltiga beslut för min del; jag bara vände och gick, såg mig aldrig om - och det fungerar fortfarande, flera år senare!
Inuti en tanke gömde sig beslutet som i stora delar tyngde ner hela min värld. Plötsligt fann jag mig själv ovanför ytan genom att lägga mitt fokus på helt andra ting... Lika lätt som att välja bort att säga ja, i stället för nej...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0