I huvudet på KJELL

Visst är det lite tråkigare, lite gråare med ett trist regn som ideligen fängslar våra sommardagar. Våra "surt förvärvade sommardagar!"

Om man i stort sätt lever och jobbar ett helt år för dessa fjuttiga veckor, med dagar som vänder upp och ned på människors liv, så blir det naturligtvis ett antiklimax när det blir så här.

Planer som grusas och humör som vissnar. Inte lätt att hitta en fridfull stämning i husvagn då, precis - en husvagn som kanske vaggar fram och tillbaka i vinden och där regnet hamrar så hårt mot taket så man nästan måste skriva brev till varandra för att överhuvudtaget kunna kommunicera! Kanske det vore lägligt att börja flyga drake?

Sommaren borde isåfall få en till dimension, av något sådant...

Själv vägrar jag att låta mig dras ned på grund av ett väder som inte tillåter mig att ligga på stranden och trycka ut varje färg-uns av mitt pigment. Med det sagt måste jag tillägga att jag aldrig gillat att "sola för att sola", jag är alldeles för rastlös för det. Jag blir så oerhört uttråkad av det och blir jag tvungen till det - för ofta, vill säga - sjunker mitt humör undan likt ankommande stormbyar över en klarblå himmel.. Som tur är så känner mina närmaste till detta, så det blir sällan någon dramatik av det...

Men det är inte heller så att jag undviker en solfylld strand för allt i världen, heller. För de finns dagarna, då det faller sig perfekt att ligga och dvala och jäsa på stranden i solgasset, absolut! De är bara inte så många till antalet i min värld, dessa solskens dagar - ungefär som den svenska sommaren lyser med sin frånvaro.

Ibland sluts cirklar innan man egentligen vet ordet av...

Nej, förstå mig rätt; sommaren är härlig, men jag tyckerbara inte det behöver vara 38 grader hela tiden!